av Yvonne Habbe
Utställningens namn ”Genklang” syftar på en ljudlös tolkning av den äldre traditionen av själaringning i samband med dödsfall, där klockringningen upplyste om den avlidnes ålder, kön och status. Samtliga verk i utställningen är gjorda av filtad ull och klockorna är i sitt textila material helt ljudlösa, de är som tomma skal efter de som lämnat oss.
Sorgens rum visualiseras genom textila bilder av imaginära valv som symbol för de inre rum som var och en bär inom sig, som tröstens rum. Valvet står som symbol för såväl katedraler som för eremitens enkla boning. Det syftar också på det gemensamma himlavalvet som vi alla lever och verkar under. Tomas Tranströmers dikt Romanska bågar ligger inte långt borta: ”…inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt”.